277 dagar senare

Dimman ligger tätt utanför de höga fönstren. Kylan som kommer med den är effektivt blockerad av den skräckinjagande byggnad jag befinner mig i. Ytterligare en gång på en flygplats – slipper jag aldrig dem?

277 dagar tidigare satt jag spänd och nervös på en annan flygplats. Jag hade mellanlandat och studerade alla dem som också väntade på ett flyg till Buenos Aires. Eventuella klasskamrater? Backpackers? Jag minns knappt vad jag tänkte mig, föreställde mig eller ens förväntade mig. Var jag rädd?

För flygplanet ja, absolut. För framtiden? Nej, jag tror inte det. Mest nyfiken och lite osäker. Sedan dess har jag förbättrat spanskan 10-falt, hittat kärleken i portugisiskan. Sett berg i glimmande färger, djupblå himlar, gigantiska städer utan slut; valar, späckhuggare och sjölejon; kyla, glaciärer, naturens under och världens torraste öken. Hand i hand hoppat över vågor som nyårsönskningar på en brasiliansk strand och skrattat utan slut. Förälskat mig, lätt och djupt. Blivit rånad, gått vilse, förbannat världen och dess barn. Bränt sönder ryggen i ökenhettan, sett en av världens mest berömda fotbollsmatcher live och andats kylig bergsluft på dagslånga vandringar. Varit mer ensam än någonsin och lärt känna fler vänner än jag kan minnas namnen på. Hittat världskända författare som satte fingrat på vad just jag kände. Ätit hysteriska mängder glass, frukt, juice, grönsaker och Açaí! Åkt mer vilse, varit lyckligast av lyckliga, drömt otaliga framtider och funnit en som passade mig. Svettig och med ont i kroppens alla muskler studsat till konserters oändliga musik. Med 50 000 andra känt techno-rytmerna strömma genom kroppen. Känt mina kläder stinka av maja fler gånger än någonsin förut. Blivit ficktjuvad utan att märka det. Badat i sjöar av så mycket salt att jag flöt. Älskat och hatat litteraturen samt dess kunskap. Träffat vänner för stunden och kärlekar för livet. Gråtit av farväl och gråtit av återseenden, sett solen gå ner från Sahara-lika sanddynor över ett öppet hav, frusit mer än någonsin, åkt buss längre än vad jag trodde möjligt. Skrivit de mest fantastiska texter samt misslyckats att använda dem.

277 dagar är en lång tid och många saker hinner hända. Jag har varit gladare än någonsin, ledsnare än någonsin, hungrigare än någonsin och så trött att jag inte kunnat stå på mina vacklande ben. Kärleken har varit starkare, hatet tydligare. Livet närmare. Livet mycket, mycket närmare.