I den friska bergsluften högt upp
bland de grönklädda bergen bryts tystnaden bara av klockan som regelbundet slår
och de få insekter som ibland surrar förbi. Bortsett från solens varma strålar,
de svaga vindpustar som ibland drar förbi och de fåtal turister som går omkring
på området, är det alldeles stilla.
Här, med en fantastisk utsikt
över en av många gröna dalar i Serra
Gaúcha, i nordöstra delen av den brasilianska delstaten Rio Grande do Sul, ligger ett större
buddhistiskt tempel. Undanskymt från världen gör området inget göra större
väsen av sig, och de 10 meter höga, färggranna statyer av Buddha blandas med
stora vita byggnader. De är utsmyckade med bruna fonder upp- och nedtill, gula
takknockar och asiatiskt formade tak i guld. Templet är det första tibetanska
tempel i Sydamerika och på området finns ett tjugotal hus där församlingen av
utövare bor under sin vistelse här. Några har vigt sina liv åt templet och bor
här i treårsperioder helt utan kontakt med omvärlden, medan andra kommer för
att stanna en kortare period och uppleva vardagen i templet. Varje morgon vid
soluppgången samlas utövarna i det stora lilafärgade templet, i en sal i mörkt
trä där de intar sina positioner längs långa bänkrader på golven. På väggarna
sitter bilder av buddhistiska ikoner och längst fram vid en altar-liknande
konstruktion finns en samling skrifter att använda. Varje kväll vid
solnedgången upprepas processen.
Klockan som slår med jämna
mellanrum kommer från de speciella bönesnurror, flera meter höga och utsmyckade
med vackra färger och snirkliga texter. När bönesnurran gått ett varv, plingar
en klocka och snurran fortsätter.
Sökandet efter balans i en så
rogivande plats som detta kan inte bli bättre. Det kanske var därför grundare till detta buddhistiska tempel valde just denna plats.
No comments:
Post a Comment