Wednesday 13 March 2013

Kriget som lade Chiles välstånd



På morgonen den 14 februari 1879 vaknade invånarna i den då bolivianska hamnstaden Antofagasta till ett öronbedövande artilleri. Det blev början till Stillahavskriget, även kallat Salpeterkriget, ett krig som till största del skulle avgöras till havs.

Från de tre av Chiles mest moderna stridsskepp slog explosionerna ner på stranden och det dröjde inte länge innan de skrämt bort de fåtal bolivianska försvarare som placerats i staden. Chilenska trupper kunde i lugn och ro landsättas. Deras order var tydliga: ta över området så fredligt som möjligt, (så att Bolivia sedan kan ge upp det).

50 år efter att det spanska kolonialväldet successivt släppt sitt grepp om de sydamerikanska områdena, var dagens chilenska regioner Arica, Tarapacá och Antofagasta självklara delar av grannländerna Bolivia och Peru.

Gränsen mellan Bolivia och Chile ute i det bergiga och torra ökenlandskapet var sedan länge omstridd. 1866 drogs gränsen längs den 24:e breddgraden, strax söder om staden Antofagasta. Området mellan 23:e och 25: breddgradden uppkallades som ekonomisk zon till vilken båda länderna hade rätt att operera och utvinna material. Det varma ökenområde som än i dag räknas till världens torraste platser, innehöll betydande mängder rikedomar i form av Salpeternitrat – det ämne som flitigast användes som gödningsmedel i Europa under slutet av 1800-talet. Enligt avtalet delades skatteintäkterna från utvinningen lika mellan de båda länderna.

Skattehöjning

Några månader innan invasionen av Antofagasta hade Bolivia hävdat att avtalet var ogiltigt och villkorat det med en ytterligare skatt på 10 centavos per exporterad quintal (en mängdenhet motsvarande ca 46 kg). När det Chilensk-Engelska kompaniet vägrade betala denna skatt, beslagtogs alla tillgångar och de sattes för auktionsförsäljning den 14 februari 1879, samma morgon den chilenska flottan invaderade staden.

Knappt två veckor efter invasionen förklarar Bolivia krig mot Chile, vars armé nu avancerat norrut mot Calama. Det ogästvänliga landskapet, med brännande het sol dagtid och bitande kyla nattetid, var inte det enda som väntade soldaterna. Strax utanför Calama hade beväpnade bybor och några soldater samlats för att stoppa de chilenska truppernas framfart. Underlägsna i såväl antal som ammunition varade Salpeterkrigets första slag den 23 mars bara några timmar, innan de bolivianska styrkorna gav upp.

Hemlig försvarsallians med Peru

När kriget var ett faktum, framkom den hemliga allians som slutits mellan Peru och Bolivia redan sex år tidigare av rädsla för en chilensk invasion. Det betydde att Perus armé, trots oorganiserad och med flottan på land för reparation, nu blandade sig i kriget.

Samtidigt togs krigets första steg till havs. Chiles 4 fregatter hade sedan inledningen av kriget blockerat de peruanska hamnstäderna Iquiqué och Arica. När den chilenska flottan blev medveten om Perus inblandning, fick två skepp i uppdrag att hindra de peruanska fregatterna Huáscar och Independencia från att sjösättas. När de nådde hamnstaden till Perus huvudstad Lima fann de till sin förvåning ingenting – skeppen hade redan seglat söderut och nu låg Arica och Iquiqué blockerade endast av de mindre, äldre skeppen korvetten Esmeralda och skonaren Covadonga.  

Slaget vid Iquique

När solens strålar når kuststaden Iquique den 21 maj 1879 upptäcker Carlos Condell, kapten för det Covadonga, två svaga pelare av svart rök vid horisonten. Han anar onåd och signalerar till Arturo Prat, kapten för Esmeralda, som förbereder sin besättning för strid. 08.30 avfyras den första kanonen från det peruanska skeppet Huáscar och slaget tar sin början. De båda chilenska skeppen avfyrar åtskilliga kanoner och skott mot Huáscar utan att göra större skada på det pansarbeklädda stridsfartyget. De håller sig nära kusten, så att Huáscar begränsas av rädsla att träffa sitt eget infanteri på land.

Vid 10-tiden har den peruanska militären på land flyttat fram kanonen och avfyrar dessa mot de fientliga skeppen. Snabbt förflyttar Esmeralda sig norrut och blir inte långt därefter träffad av en granat från Huáscar. Skeppet tar fyr och kapten Arturo Prat beordrar sin besättning att ta kurs rakt mot Huáscar. ”Borda dem”, utropar han.

Men de peruanska besättningsmännen försvarar sitt skepp. De sänker Esmeralda och tar de chilenska soldaterna till fånga. I striden blir Arturo Prat träffad av flera kulor och avlider strax därefter. Hans död blåser stridsmoral i de chilenska leden, såväl på land som till havs. Inte långt därefter mångdubblas antalet frivilliga till den chilenska armén, och kriget har fått sin första martyr. 

Vändningen vid Punta Gruesa

Några kilometer därifrån förföljer mäktiga Independencia den chilenska skonaren Covadonga in på grundare vatten. Hon närmar sig. Slaget ser ut att vara förlorat för den chilenska flottan; blockaden av hamnen är bruten, Esmeralda är förstörd och dess besättning dödad eller tillfångatagen. Det är bara en tidsfråga innan de öronbedövande kanonerna från den peruanska kusten träffar Covadonga, och jagande Independencia kommer allt närmare.

Då sker det som ingen väntar sig. Independecia går på ett skär som inte var utsatt på sjökorten och fastnar. Skeppet är sargat och läcker in stora mängder vatten i undre däck. Covadonga vänder om och avlossar sina kanoner mot det försvarslösa fartyget. Inte långt därefter överger besättningen Independencia och Peru har förlorat sitt kraftigaste och dödligaste fartyg.

Striden på land

Under månaderna som följer attackerar Perus enda kvarvarande stridsskepp, Huáscar, fraktfartyg, handelsskepp och mindre fästningar och blir det givna målet för Chiles marina styrkor. Både Bolivia och dess allierade Peru samlar sina trupper i regionerna Tacna, Aricá och Tarapacá. De är dåligt utrustade både när det gäller vapen och erfarenhet. Samtidigt organiserar sig den chilenska hären; i början av oktober finns uppemot 17 000 man baserade i Antofagasta.

Den 8 oktober kommer så nyheten den chilenska hären väntat på; Huáscar har tillfångatagits av den chilenska marinen och kontrollen över havet är säkrad. Det blir startskottet för avancemang på land. Den 2 november stiger chilensk militär i land vid hamnstaden Pisagua mellan de allierades nästen i Arica och Iquiqué, och isolerar därmed de peruanska och bolivianska soldater som befinner sig söderöver.

Under november månad samma år sker flera stora slag och strategiska aktioner. De allierades styrkor lämnar Iquiqué för att försöka återta Pisagua och kontakten med sin armé längre norrut, men drivs tillbaka. Striderna blir slag om vattentillgångar i det sandiga ökenlandskapet, som vid Dolores den 19 november då den överlägsna chilenska hären driver tillbaka de bolivianska och peruanska styrkorna.

Krigets slutfas

De chilenska styrkorna avancerar kontinuerligt under slutet av 1879 och det dröjer fram till maj 1880, vid slagen om Tacna innan ett avgörande kommer. De allierade styrkorna hade haft några framgångar på slagfältet under början av 1880, som vid slaget om Tarapacá, men hindrade inte överlag den chilenska framfarten. Till följd av interna stridigheter om presidentmakten i Bolivia och deserteringar i armén, drog sig de kvarvarande bolivianska styrkorna tillbaka upp i bergen i slutet av maj 1880. Alliansen mellan Peru och Bolivia var över.

Därifrån beslutar sig de chilenska generalerna för att marschera mot Perus huvudstad Lima, som de invaderar den 17 januari 1881 efter några av de största på den latinamerikanska kontinenten. Efter gerillakrig i bergen, dit de kvarvarande peruanska styrkorna flytt, sluts ett fredsavtal i oktober 1883. De tre peruanska regionerna Tarapacá, Arica och Tacna övergår i chilensk ägo, varav Tacna återlämnas efter 10 år, Även den bolivianska regionen Antofagasta blir chilensk.


FAKTARUTA #1 – Aktuellt
Genom de 134 år som gått sedan Bolivia förlorade landremsa till Stilla Havet, har landet krävt tillbaka tillgången till havet vid åtskilliga tillfällen, senast januari 2013, då tre bolivianska soldater korsade den chilenska gränsen beväpnade. Detta startade debatten i media där flertalet författare och politiker inte skräder sina ord åt båda håll. De diplomatiska relationerna är ansträngda och enligt Bolivias kontroversielle president Evo Morales är de nu obefintliga.

FAKTARUTA #2 – Arv
Arv som härstammar från konflikten:
Bolivia: Det finns fortfarande en boliviansk flotta, placerad i Titicaca-sjön och operativ i landets floder. 23 mars varje år firar landet Havets Dag till minne av den landremsa de förlorade.
Chile: Kaptenen Arturo Prat hedras som nationalhjälte i historiska böcker såväl som på museer. Den 21 maj, årsdagen för slaget vid Iquique, är helgdag i landet då den chilenska insatsen hedras. 7 juni firas Infanteriets Dag för att hedra ockupationen av Arica 1880.

No comments:

Post a Comment