En vecka i Alabama

Från bloggen Tebjudningen, en blogg om Österrikisk Ekonomi och frihet, där jag idag gästbloggar om mina upplevelser på Mises Summer University 2014.

Det tog ungefär tre minuter innan jag på allvar förstod att någonting var annorlunda. Vi hade precis satt oss i bilen från Atlantas flygplats, på väg mot Mises Institute i Auburn, Alabama. Under några månader hade jag plöjt igenom texter för Mises University 2014 och smått funderat på hur det skulle vara, vilka sorters människor som skulle vara där, vad som skulle hända och några hundra andra saker. Spänd och nyfiken är orden som bäst beskriver känslan.

Tre amerikaner, en kille från Guatemala och så jag, inklämda i en bil. Innan bilen ens hade rullat ut från parkeringen landade det första skämtet om staten. Och alla skrattade hjärtligt – en skämt som hade varit helt omöjligt i Sverige, i Skottland eller i något annat sammanhang jag varit. Direkt började resonemangen, diskussionerna, frågorna. Vilka professorer skulle föreläsa? Gillar du inte Hoppe? Vem ser du mest fram emot? Har du blivit anarkist ännu, eller är du fortfarande minarkist? Vänta bara tills denna vecka är över, svarade en av amerikaner på den sista frågan med ett finurligt leende – och han visste precis hur rätt han skulle få!

Den första kvällen var den mest overkliga; som alla arrangemang där man träffar nya människor i nya miljöer finns mycket artighet och att hela tiden hälsa på nya människor, att minnas deras namn. Men MisesU hade ett ytterligare element som jag inte alls hade tänkt på; overkligheten. Plötsligt, mitt i vimlet av nya människor, mat och vin ser jag Walter Block komma gående. Mannen vars videos, föreläsningar och debatter jag lyssnat på och fascinerats av – jag fryser till och det första jag tänker på är hur kort han är i verkligheten! Bredvid mig hör jag en röst jag hört dagligen i flera månaders tid och som jag skulle känna igen varsomhelst; Tom Woods, vars podcast lärt mig mer än ett år av ekonomistudier, skrattar tillsammans med några Mises-studenter; på andra sidan bordet står Bob Murphy införlivad i ett samtal om Krugmans senaste påhitt. Overkligt. Allihop är de här, inom en armlängds avstånd och jag kan prata med dem närhelst jag vill! Det tog några timmar innan all beundran, blyghet och respekt slängts överbord till förmån för nyfikenhet och en djup önskan av att förstå, lära och suga åt sig all kunskap som dessa fantastiska människor besitter.

I Dr. Woods inledningstal samma kväll nämnde han en invändning som alla i rummet fått höra de senaste veckorna: You are going to Alabama to do WHAT?!

Känslan av att alla runtomkring förstår precis hur jag känner var så talande; i alla möjliga samtal mellan föreläsningar, på middagar, när vi var ute på kvällarna eller sena nätter på jakten efter kunskap, fanns en förståelse likt ingen annanstans. Alla felslut och motsägelsefulla invändningar som socialister och statsförespråkare kommer med, alla ohederliga och fula knep mainstream-ekonomerna försöker tuta i sina studenter – och till skillnad från vilken annan vecka som helst där jag måste försvara och motbevisa varje ogenomtänkt påstående bara för att mötas av ytterligare ett annat godtyckligt påhitt, fanns här en genuin förståelse. Alla har vi hört samma tomma motstånd, alla känner vi igen oss i situationerna. Bara värdet av terapin genom att slippa allt det där för en vecka är anledning nog för MisesU att existera. Lyckligtvis är det så mycket mer. Fantastiska föreläsningar från morgon till kväll; pauser, luncher och middagar fyllda med glädje, inspiration, ofattbart smarta människor och ett ständigt driv och sökande efter förståelse och kunskap.

En av besökarna till MisesU frågade skämtsamt vad skillnaden mellan en Minarkist och en Anarkist var? – 6 månader, och runtomkring log folk igenkännande. För mig tog det lite längre tid. 

Men del hel av mina farhågor och tveksamhet inför anarkokapitalismen besvarades under MisesU av att någon ställde rätt fråga vid rätt tidpunkt, någon annan knöt ihop argumentationen på ett sätt jag tidigare inte hört eller lyckats resonera mig till förut. Innan MisesU hade jag ibland svårt att argumentera för var exakt äganderätt kommer ifrån – nu kan jag fem olika vägar för det. Innan MisesU förstod jag några olika delar i Österrikisk Ekonomi – nu ser jag helheten och förstår mycket bättre hur relevant den är. Innan MisesU såg jag fortfarande en roll för staten att tillgodose vissa grundläggande tjänster – nu vill jag avskaffa den fortare än kvickt.

MisesU var den bästa veckan i mitt liv – helt utan konkurrens. Det finns ingenting som ens kan jämföras med glädjen och upplevelsen av de 160h jag befann mig i Auburn. Att jag som en bonus fick träffa min största idol, Gary North, och prata ekonomisk historia med honom gav ytterligare en dimension av upplevelsen. Kort därefter skrev jag på facebook: ”I just met Gary North – My life is complete!”. Så stor är glädjen!

(Ljud- och videoklipp till alla lectures finns tillgängliga här)