Det känner jag är ett rätt sunt sätt att se på
livet, och så försöker jag jobba. Jag tar bort saker som jag vet är dåliga och
dessutom onödiga, alltifrån att skippa alkohol och kött, till att åka tåg och
köpa ekologiskt så mycket det går. Ibland möter jag människor som avfärdar
sådant genom att upprört fnysa och utbrista:
”Summan av alla laster är 0”
Om jag förstått det rätt handlar det om att
erkänna att alla människor gör dåliga saker, men att för varje dålig sak som
plockas bort förvärras en annan dålig sak hos dig, eftersom du alltid har kvar
någonting dålig. Nykterister käkar kanske massa godis, vegetarianer köper
kläder gjorda av barn etc, etc. Det går jämt upp: Summan av alla laster och
ovanor är 0.
Vad blir resultatet av en sådan kommentar?
= ingenting kan någonsin förbättras. Du kan aldrig,
aldrig, aldrig göra någonting för att förbättra världen, minska ditt
klimatavtryck eller ta bort orättvisor. Ingenting för att någonting ska
förändras till det bättre. Trösten är väl kanske att ingenting kan bli värre
heller, med samma argument.
Det här är idéer från de mest radikala
pessimisterna världen kan frambringa. Om ingenting någonsin kan förbättras,
finns heller ingen anledning att jag bryr mig det minska om att kunna göra en
skillnad. Likgiltighet.
Den livsåskådningen vill jag inte ha det minsta
med att göra. Hur kul är livet om inga framsteg kan göras, överhuvudtaget?
No comments:
Post a Comment