Ökande utsläpp, mer flygresor än någonsin, en svensk regering som siffertrixar och hävdar att vi har minskat våra utsläpp, tal om nya satsningar på kärnkraft, svårt att få nettodebitering på egna solceller och irrationellt motstånd mot vindkraft. Känns miljödebatten i Sverige ibland hopplös?
Lösning: Åk till Bayern.
Delstaten i södraste Tyskland som är solenergins centrum. Inte någon annanstans finns så många solpaneler per capita (hela 3 stycken!) och soliga sommardagar ersätter de motsvarande 5-10 kärnkraftsreaktorer. Under 2012 var delstatens produktion av solenergi god för uppemot 5% av hela landets elbehov - att jämföra med Sverige där siffran ligger på 0,001-någonting. Staten har dessutom fler uppsatta solceller än hela USA tillsammans - inte fy skam för en delstat på 12 miljoner invånare.
På en tågresa genom det gröna och sanslöst vackra Bayern passerade jag byar, pittoreskt stiliga tyska småstäder och en natur som liknar mitt älskade Skåne; fyllt av böljande åkrar och skogar där åkrarna tar slut. När solens strålar också tränger igenom det tunna morgondiset är bilden av paradiset liksom självklar.
Och allt jag tittade efter var solcellerna på taken. I Sverige hoppar jag till av förvåning om jag ser en villa med kanske 3-4 kvadratmeter solceller på taket. Det är imponerande och jag blir alltid lika stolt. Men här, med huvudet tryckt mot tågfönstret och ögonen stora som ett barn första gången i en leksaksbutik, såg jag by efter by där hustaken till bredden var fyllda av solceller. I varje småstad, i varje samling av hus kunde jag oavbrutet räkna solceller. Herregud, vad många! För att inte tala om lantbruken och bondgårdarna mitt ute på åkrarna. Taken på lantlängorna var fyllda och de fyrkantiga svarta formerna blev som ett designat tak mitt i jordbrukens kärnor.
Men det var inte det bästa. När vi snabbt och tyst åkte förbi ett större industriområde såg jag de vanliga bilderna som brukar möta betraktaren; stora, smutsiga, en gång vita byggnader med rökhostande skorstenar och diverse industrimaskiner. Till min stora förvåning var taken täckta av någonting. Alla taken. Solceller i långa rader, säkert i tusental, var vinklade upp mot det bayerska solskenet och producerade rejält med energi till dessa industrier. Drömmer jag? Är det ens möjligt? Är de självförsörjande på elektricitet under dagens elintensiva timmar, måntro?
Lyckan var total, stoltheten oerhörd och än en gång är jag fylld med känslan att miljörörelsen går framåt. Vill vi se på framtiden, vill vi se på föredömena och föregångarna kan vi blicka till vår södra granne - och inspireras. Kan Tyskland, så kan vi. Vad väntar vi på?
No comments:
Post a Comment