Wednesday, 21 May 2014

Gudrun Schyman i 'Synfält Framåt' - en spännande kombination

Det här inlägget kommer straight från en diskussion från Facebook och blir därför möjligen något snedvridet.

Det baserar sig på min ilska efter att ha hört Gudrun Schyman prata om Sverigedemokraterna i podcasten Synfält Framåt nu i veckan. Värre är att Kristoffer och Tobias som leder podcasten lät henne passera med alla möjliga påståenden. Enda gången de verkligen pressade henne var angående den feministiska analysen av att vara mot kärnkraft. Tre gånger upprepade de frågan, och tre gånger misslyckades Gudrun med att förklara kopplingen Feminism -> Kärnkraftsmotstånd.


I alla fall, här är min genomgång av några utdrag ur podden:

4 missvisande, 3,5 felaktigheter, 2 motsägelser och ett helt gäng horribla inställningar.
________

Gudrun säger i podden: ”Klassklyftorna har ökat på grund av skattesänkningarna som skett, speciellt jobbskatteavdraget”. Den analysen dyker upp lite överallt och är en direkt felaktighet. Jobbskatteavdragen är en REGRESSIV skattereduktion, dvs den får större effekt vid lägre inkomster (speciellt sommarjobb o kort-tid) än vid högre inkomster, vilket betyder att den ökar låginkomsttagares disponibla inkomst MER än vad den ökar höginkomsttagares.
Kritiken här är att i absoluta termer blir säg 10% lägre effektiv skatt för någon med 200k i inkomster mer i kronor och ören än för någon med 20k i inkomster. Det är irrelevant, eftersom diskussionen kring KLYFTA handlar om FÖRHÅLLANDET mellan höga och låga inkomster – ett förhållande som minskar för att skattereduktionen är REGRESSIV. Felaktighet #1.

Gudrun säger: ”Kvinnors inkomster som procent av mäns inkomster är 86%”, en missvisande siffra eftersom den inte tar hänsyn till a) arbetade timmar, b) utbildning o kompetens, c) val av yrke d) frånvaro från arbetsmarknaden. När man kontrollerar för de faktorerna blir den sk löneklyftan nära ingenting. Dessutom är det oförenligt med idéer om vinstmaximerande företag (som vänstern i vanliga fall är helt besatt av att beskriva företag som), eftersom om ett företag hade kunnat anställa en EXAKT LIKA KOMPETENT medarbetare för 86% av priset som det kostar att anställa en man – varför skulle företaget anställa mannen? Och besides, om det nu vore så att ett stort strukturellt förtryck speciellt bland arbetsgivare gjorde att de då betalar kvinnor lägre, skulle ett konkurrerande företag kunna anställa enbart kvinnor och således ha ungefär 14% lägre kostnader. Dvs ENORMA konkurrensfördelar för vinstmaximerande företag i en stenhård globaliserad konkurrens. Vi ser inte  sådana händelser, alltså drar jag slutsatsen att siffran är missvisande snarare än att arbetsgivare är kvinnohatare. Missvisande #1.

Gudrun säger: ”Feminism är ett analysverktyg för att förstå varför orättvisor i exempelvis lönebildning uppstår”. Om hennes mål är att analysera varför en viss grupp människor har generellt högre inkomster än en annan grupp människor är ju förslagsvis ekonomi eller statistik MYCKET bättre analysverktyg än marxist-derivat med intersektionell touch. Och förslagsvis är då en fri arbetsmarknad ett bättre medel för att komma åt ett sådant problem (se ovan om vinstmaximerande företag). Felaktighet #2 o #3.

Gudruns lösning är istället att ändra strukturen för lönebildning i Sverige genom att ge Medlingsinstitutet i uppdrag att skapa jämställda löner genom att hålla tillbaka löneökningar i industrin för att istället ha löneökningar i kvinnodominerad offentlig sektor. Det skulle i och för sig öka produktiviteten i svensk industri eftersom arbete utförs till lägre löner än de hade varit utan Gudruns förändringar, (vilket jag inte har några problem med) men problemet är att offentlig sektor får sina inkomster (och möjligheter att betala löner) ifrån privat sektor – bland hardcore libertarianer beskrivet med liknelsen till en parasit. Jag försvarar inte heller den svenska modellen. Vad jag ställer mig emot här är två saker: för det första motsäger jag mig att staten i ännu större utsträckningar ska styra lönebildning och lönenivåer – vi är långt ute på planekonomisk is, en mer än lovligt horribel lösning. För det andra visar det Gudruns oförståelse för vad löner är och hur de uppkommer. De är resultat av frivilliga avtal där båda parter får fördelar. I välfungerande marknadsekonomier konkurrerar företag upp/ner dessa nivåer till produktivitetsnivån hos arbetaren; en lönenivå lägre än produktivitet ger incitament för andra företag att anställa personen till högre lön; en lönenivå högre än produktivitet är en förlust för företaget, och anställning kommer ej att ske. De är alltså inte en mekanism för att förtrycka kvinnor eller dylikt, utan naturligt uppkomna. Missvisande #2.

Och eftersom Gudrun vill höja löner i framför allt offentlig sektor, betyder det att mer pengar måste komma in ifrån privat sektor – fullt möjligt om industrins arbetare får lägre reallöner eftersom industrin då blir mer kostnadseffektiv o förmodligen mer internationellt konkurrenskraftig.

Gudrun svarar på frågor;

  1. ”Nej, omoraliskt att stjäla mat för att överleva, jag tror inte på att det är genom stöld vi ska livnära oss”. 
  2. ”Det är ok att gömma flyktingar”
  3. ”Omoraliskt att undkomma skatt” (Ex skatte-paradis, antar jag?).


Motsägelse #1: Det är omoraliskt att stjäla, men hela staten som konstruktion bygger på en stöld av egendom genom mekanismen ’skatt’. Det är omoraliskt att stjäla, men Gudrun vill höja skatter och därmed med våld stjäla mer av andra människors egendom för att omdistribuera dem i enlighet med hennes värderingar och mål. Motsägelse #2: Gömma flyktingar är en ok civil olydnad, men skatteflykt är det inte. Det vill säga det är ok att bryta lagen för att gömma flyktingar (=någonting hon tycker är bra), men inte för att skydda sin egendom från skatt (=någonting hon tycker är dåligt). Eller för att översätta: lagen är flexibel när det passar HENNES moral, men inte för andra människor vars moral kanske godkänner att de skyddar egendom från stöld men inte flyktingar. Varför är Gudruns moraliska inställning till flyktingar bättre/högre värderad än min moraliska inställning att undgå skatt? #Horribelt.

SD-kritik: 
”de vill begränsa demokratin och inskränka mänskliga rättigheter”.
Demokrati är en beslutandeform – inte en ’låt-alla-människor-få-asyl-i-Sverige’-form. Den har att göra med HUR vi tar beslut – det vill säga ingenting med vilka människor som har mer eller mindre rätt att uppehålla sig här. Tycker man att SDs idéer om begränsad/minskad invandring är en bra idé BEGRÄNSAR man inte demokratin. Att stänga sitt land för invandring är dumt, korkat och hemskt på typ hundra plan, men det BEGRÄNSAR inte demokratin. Felaktighet #3.

Mänskliga rättigheter. Det är inte mitt område, men jag vill minnas att rätten att söka asyl är inskriven där i (korrekt, någon?) – en rätt mig veterligen SD aldrig sagt att man ska ta bort. Vad SD vill är att begränsa antalet beviljande. Är det en mänsklig rättighet att FÅ ASYL BEVILJAD? SD går till val på rätt dumma idéer om att hindra migration av människor, men jag tror inte att det inskränker mänskliga rättigheter. (Låter det vara delvis osagt): Felaktighet #3,5.
Gudrun säger att hon vill ”avslöja SDs agenda” (eller att det är viktigt att avslöja den, jag minns inte).
och att de ”putsat på fasaden/går klädda i kostym”.
Det är intressant att hennes beskrivning av SDs agenda på något sätt skulle vara mer giltig än deras egen beskrivning? Tobias (en av programledarna för podcasten) invänder att det gjorde ju även Vänsterpartiet när de gick från att vara ”Kommunister” till att vara ”Socialister”. Då berättar Gudrun hur hon var med om den 'REHABILITERINGEN' inom Vänsterpartiet och att de gjorde upp med den historien. Intressant att Vänsterpartiet gör en 'rehabilitering', men att SD är dömda att alltid föra sin 'dolda agenda'?

Min poäng: Om Gudrun kan beskriva SDs ”dolda agenda” och använda den som kritik mot dem (=Halmgubbe), o hävda att deras historia som fascistiskt o nationalsocialistiskt inte går att ”putsa bort”, kan jag då hävda precis samma sak om Vänsterpartiet?
Precis samma kriterier som används för att beskriva SD kan appliceras på Vänsterpartiet i sin historia av kommunism. Varför är den ena bra, progressivt och välvilligt när den andra är ”demokratibegränsande”? Jag skulle hävda att Vänsterpartiet är en farligare kraft för auktoritära regimer och bär på en ideologiskt värre historia än SD gör. Anytime SD över V. Missvisande #3. 



Gudrun berättade om sin uppväxt och hur det var lättare att vara fattig på 50- och 60-talet. På alla sätt att mäta är det inkorrekt (levnadsstandard, inkomst, förväntad livslängd) eftersom Sverige är ett mycket rikare land idag än då. Felaktighet #4,5.

Vad hon kanske hade var en KÄNSLA av att det (som hon säger) ”var lättare då eftersom vi var många”. Ok, om vi köper hennes påståenden: om det vore lättare att vara fattig då eftersom de fattiga var fler, o det följaktligen är svårare att vara fattig nu, måste det också betyda att vi har färre fattiga idag (eftersom det var indikatorn hon använde för om det var svårt eller ej). Spontant är det väl en bra utveckling? Färre fattiga människor betyder ju att fler människor har det bättre ställt än förut.  Men Gudrun pratar om det som någonting negativt och hemskt.

Dvs: som vänstertomtar o socialister alltid sagt: det är bättre att alla är fattiga än att några är rika. Bättre att alla har det absolut värre ställt men med mindre klyftor än större klyftor när alla har det absolut bättre ställt. Missvisande #4, Horribelt etc. 



No comments:

Post a Comment