Norberg: När Människan Skapade Världen

Spenderar dagen till Johan Norbergs ära. Enjoy! Från När Människan Skapade Världen:

”Skapande förutsätter att människan får tänka fritt, förverkliga sina drömmar, arbeta för att skapa det nya och behålla frukterna av sitt slit. Och allt detta förutsätter frihet. Du kan tvinga någon att utföra enklare kroppsarbete och det är vad slaveriet bygger på, men du kan inte entusiasmera den tvingade att arbeta mer och effektivare. Du kan tvinga någon att gå åt det håll du pekar, men du kan inte tvinga någon att komma på ett bättre sätt att ta sig dit. Att tänka och förstå är individuella processer, man kan inte med hot om våld eller vrede få någon att förstå att två plus två är fyra, eller att uppfinna en motor.”

Frihetssmedjan

Hej!

Jag har sedan förra veckan börjat skriva för Frihetssmedjan - en liberal nyhetssida, blogg, tankesmedja. En fantastisk möjlighet och en stor ära att få bidra med artiklar tillsammans med en så kompetent samling frihetliga människor.

Den mest skrämmande stapeln från igår

Igår gick Sverige till val, denna demokratins heligaste ritual. En måndag som idag är fylld av analyser, uttalanden, siffror och förklaringar. Vad skedde? Varför blev det så? Vilket budskap är det väljarna sänder till sina härskare?

Tänkte kommentera en annan sak. Jag hittade följande stapel på Val.se över valdistriktet Möllevången-Folkets Park i Malmö. Ett välkänt vänsterställe och (utan relation?) ett av Malmös trevligaste områden. 

Ett enkelt spörsmål till alla medborgare

Till Snälla, Söta, Röstande Medborgare. Hör på!

Innan du i dagarna lägger din valsedel i kuvertet med någon persons namn på, se gärna Martin Borgs nya film om politikers slöseri av skattepengar.

Finns det stora skillnader mellan vad de olika svenska partierna tycker?

Av smått obegripliga anledningar ramlade jag in på olika svenska partiers hemsidor och började läsa deras idéprogram eller beskrivningar av hur samhället bör se ut samt vilken politik som leder dit.

Det kommer kanske inte som någon överraskning att det sammanfattande svaret från Joakims sida är "jag håller inte med". Det finns få saker i realpolitiska Sverige som jag håller med om. Däremot är jag himla intresserad av politiska frågor och nördar gärna ner mig inom vissa saker. Som idag.

Gudrun Schyman i 'Synfält Framåt' - en spännande kombination

Det här inlägget kommer straight från en diskussion från Facebook och blir därför möjligen något snedvridet.

Det baserar sig på min ilska efter att ha hört Gudrun Schyman prata om Sverigedemokraterna i podcasten Synfält Framåt nu i veckan. Värre är att Kristoffer och Tobias som leder podcasten lät henne passera med alla möjliga påståenden. Enda gången de verkligen pressade henne var angående den feministiska analysen av att vara mot kärnkraft. Tre gånger upprepade de frågan, och tre gånger misslyckades Gudrun med att förklara kopplingen Feminism -> Kärnkraftsmotstånd.

The Story of How I Embraced Feminism - and Why I Want to Reject it

When I was in my mid-teens I met a friend of mine called Jimmie. I believe that was the first encounter of feminism that I clearly remember. He was wearing one of those semi-political t-shirts saying something like 'Women's rights are Human Rights'. For some reason, that was highly provocative to me, and we probably we spent some hours arguing it. I likely said quite silly and stupid things, I fear, but that's beside the point.

Why I disliked feminism, or any notion of it so badly, I don't know. That simply was. A few months later I fell in love with a feminist - one of the kind that refuses to accept her gender role as given. I never saw her wearing dresses, she didn't shave her legs nor any other part of her body and she kept talking about 'the patriarchy'. Surprising turn of events, I daresay, and it led me to take a radically different view on feminism. I begun reading popular modern Swedish feminists such as Sandra Dahlén or Maria Sveland, I gave up my loathing of the word and for the first time I saw gender roles as something created. Something artificial. Suddenly I found social oppression in how my female friends struck silent as soon as a male started speaking. I was surprised and disgusted by how my male friends sometimes talked about girls - and they were probably quite sick of listening to teenage Joakim ranting about sexualisation of females or norms deciding our lives.

They were not the only ones. At the time my twin cousins were about 5 years old and I occasionally created chaos at family dinners when accusing and questioning my aunt for how she raised them (pink, overflow of the word 'cute' and strict rules on everything, mostly the 'sit down and be quite' kind of thing). I discovered Tiina Rosenberg, the academic that brought Queer Theory to Sweden, and was starstruck by every word. I read Judith Butler, and decided to take things further. I recognized the patriarchy in myself, and pondered on the best ways to abstain from it and question it for the rest of the world. My choice fell on nailpolish. Needless to say, my first attempts were heart-breakingly awful. My sister lend me the nailpolish and was cool about it. My mother thought I was crazy and my dad laughed at me - all of which just made me even angrier.

I made a lot of people uneasy about it, probably had about a million conversations of "Why do you paint your NAILS? THAT'S AWFUL AND DISGUSTING!" I struggled with the clothing, and occasionally wore dresses (always sparkling!).

People around me eventually got used to it. Or they didn't want to pick a fight - I don't know, maybe both.

My reading got extended: Virginia Woolf, Simone de Beauvoir, Valerie Solanas and I lovet it all - insofar that you can love the societies they depict. So, the other week, when some leftists accused me of not knowing anything about feminism, suggesting I should read up on 'patriarchy' and 'intersectionality', I wasn't sure whether to laugh, scream, cry or simply ignore it.

I'm quite sure that my knowledge of feminism would be regarded as fairly adequate for most people within the movement. Again beside the point.

I questioned sexuality, where did it come from? Was I only a pawn in a patriarchal game? I questioned my gender identity; I refrained from using male pronouns for myself, as little as possible did I ever use them for others. I adopted a queer theory-based "I am not a Gender" idea. Well, the list can go on, I suppose. You get the picture. Hardcore, semi-aggressive queerfeminist.


What Happened?
On to the big question. Why did I depart from this glorious, wonderful and strikingly aggressive path?

Well, a few things. At first I got tired of it. Always the same conversations, always on routine, never any progress to speak of. The aim was always in some far-off future where patriarchy would be destroyed and everything beautiful. After a while I realized that I didn't know of any good political tools for "improving the world, fem style". Where I come from, the most prominent political debates in the field have to do with how parents split their maternity/paternity leave or what to do about certain sexual violence. Clearly not the main issues. Frankly, nobody carried a very thought-out, good-working solution to the political arena. That's odd, I though, and asked every prominent feminist I knew. The best answer I got was 'abolishing legal gender definitions'. Hm, quite unsatisfactory. A few months ago I got a reply from Maria Sveland on this particular topic and - disappointingly, I might add - we got no further than "We need to work on this in thousand different ways; among workplaces, schools, friends - everywhere." I thought she knew something I didn't.

Ok, hard to see progress and not a very inspiring fight. I get that, it exhausts people. But I still carried the ideas and values, didn't I?

I did. For a while. I'll briefly cover 3 topics that bothered me, and eventually made me drop the notions of feminism - if not completely, then at least partially.

Equality
Feminists always speak in terms of equality and justice. Equal wages, equal rights, equal everything. Maybe I should mention, at the same time as my feminist ideas gradually declined, my political persuasion turned towards libertarianism. Thus the importance of state interventions for a good society was less appealing, and my inclinations of accepting collectivised analysis lessened dramatically.

Naturally, as a libertarian, I questioned the concept of equality. What is it, what does it actually refer to? I can off the top of my head account for at least 4 different methods of splitting a cake among a number of friends - all of which could arguably be just and equal, though their outcomes would differ extraordinarily. Equality of outcome? Equality of opportunity? Proportionally to some indicator?

Once you start asking deeper, equality turns ambiguous and fluffy. What does it really mean? If our brains and DNA are unequal, our aims and desires different, our talents and knowledge vastly distinct, our effort for any given action rather diverse, how could we argue on basis on equality? We're all different. Not necessarily along gender lines or sex, but along every line. Especially regarding wages in a market place, where we exchange different services for money. The argument "Equal Pay for Equal Work" tumbles if I regard every person as unique and hence the services they provide for an employer different. "Women Wage Gap"? Allegedly, women  as a group earn less than men as a group for the same job. But when you start accounting for everything (education, working tasks, working hours, experience etc) the gap rapidly diminishes. And even if there were a wage gap specifically due to sex, that's for individual employers to decide upon. Maybe your employer values your work higher than someone else's strictly due to your sex, even though you essentially are doing the same thing. So?

I failed to see the initial problem, and once I realized the marxian approach to it, the feminist argument lost appeal and, frankly, coherence.


Media & Sexualisation
A bunch of my feminist friends has the habit of accusing the media for the gender roles we carry. For sexualisation of women, for exploiting women's bodies, for this and that. I see what you mean, since I also used to make just that analysis.

But I want you to hang on a minute. The media didn't create these things. They've been around way longer than TV, pornography, magazines, hip hop texts or any other 'abominable', 'anti-feministic' channel of information. The female body was depicted throughout the history of art way before anyone thought they'd dress up all-skinny girls in sexy underwear and show posters of them to people. So, media didn't create it, merely continuing something we've been doing all along (and still do) in interpersonal relations.

Does that make it any more justifiable? Perhaps not, and perhaps the alleged roles are stopping us from achieving our ends. But again wait up. We choose these things. If the origin is relations between people, then so are the solutions. Even in sociological theory, gender roles are dynamic and differ greatly over time, geography and age. These 'patterns' of acting that we use are down to each and every one of us - and they're quite different, thus undermining the 'pattern' part of it. We're not stuck beneath some grand patriarchy in this sense; we act in ways appealing to us. If you sincerely believe they're bad - go on, stop doing them. It doesn't mean anything else than just that.

Again the marxist, sociological approach of creating oppressive 'structures' and 'patterns' failed to me. It simply is not a very accurate way of describing how people act.


Epistemology 
Most interesting point, and perhaps most academic. How do feminists know the things they claim? That is, how does feminism obtain its knowledge? To be brief, by applying theories about submission and oppression derived from some individuals' perception (or political conviction?), and alleviate them to ubiquitous truths. To use the example I had initially about men interrupting women, we can't assert that it is gender-based oppression going on. Why not? We have way more things going on: politeness, individual traits, experience, aims, ends and self-esteem are just some examples. Can we actually draw the conclusion that because a man interrupts a woman, the woman is oppressed by the man? Hardly.

More interesting. Anyone arguing that blacks (or immigrants etc) are more prone to commit crimes because of features in their culture or biology would instantly be labelled racist, their conclusions refuted. But feminists, using the same line of reasoning, that men are more prominent to rape/sexual violence is an effect of their biology/patriarchy or cultural expectations, can base state intervention or laws for the protection of women on such reasoning. Funny how that works, ye?

_____


So, Joakim, what do you believe ?

"I think feminism is the most important thing. It recognises that all people should be equally valued." - Sarah McDonald

One line into her 'Manifesto for Isabella Alder Feminist Society', Sarah McDonald nails, perhaps involuntarily, the core to why I am reluctant to call myself a feminist; I don't agree on the equality part, for reasons I will let Wendy McElroy describe by her attack of EU article on women's rights:

"I want to address specifically the right to discriminate on the basis of sex -- the right to discriminate against women. Article 23--entitled "Equality between men and women"--reads, in part, "Equality between men and women must be ensured in all areas, including employment, work and pay." In other words, men -- as employers, teachers, and landlords, as human beings - are not allowed to exercise the right to not associate with me because of my sex. 

I am what is called (in North America) an "individualist feminist". One of the basic principles of individualist feminism is that women should be treated as equals with men under laws that protect their persons and property. Women should be neither oppressed nor privileged by the law. This means that it is my right, as a women, to peacefully refuse association with every man in this room. I should be legally entitled to turn down a job, to refuse to rent an apartment, or to contract with you in any manner. 

Equally, you should be legally entitled to refuse to hire me, or to lease an apartment to me or to contract with me on any matter for any reason. My gender. My ethnic background. My personal hygiene. Freedom of association - the freedom not to associate - means that you have a right to peacefully discriminate against me. I hope you don't, I hope instead that you judge me on my personal merits as a human being. But - if you choose not to - it is your right to walk away from me. And I defend that right."

 - Wendy McElroy

Most interesting, the last part about personal merits, also comes down to a discrimination; we sort out people whose merits, actions or characteristics are less appealing to us, thus discriminating against them. Further, to a large extend, all of what she says above is included in "equality before the law". But, if we push that argument as well, we would find that not even that holds up satisfyingly. We have legal standards and frameworks producing 'discriminatory' outcomes according to certain indicators (ok, sure we have politically-biased laws and courts, but even if that were not the case, the statement would be correct). For instance, a person charged with abuse for the third, fourth, hundredth time is punished more severely - for reasons I don't need to stress. Moreover, young children and sometimes teenagers might legally be treated by different standards than organised crime leaders. The difference here to an employer refusing to pay the same amount of wages for all its employees, a property owner refusing to let the apartment to women or me restricting a family dinner to members of my family, is down to indicators; according to what features is discrimination allowable? Permissible? Acceptable? And because any such a line will be arbitrary, subjective, a state law of anti-discrimination is inconceivable. It will be arbitrarily drawn and thus necessarily oppressive and misguided.

To make a more good-natured assessment of what's referred to in the quote, this would be useful in regards to property and person only, in 'equality before the law'; a violation of my property right is as horrific as a violation of your property rights, regardless of xyz. Here, I believe most feminists actually agree with me. Sexual abuse, for instance, can differ in bruteness and experience, but the essential violation is the same, regardless of who the victim or oppressor is (man, female, rich, poor etc). So far so good. When they advance their positions, however, calling for state regulations/laws to correct perceived injustice in other parts of society, they lose me completely. A social establishment, created and upheld by each and everyone of us, allegedly limiting and "oppressing" us, cannot be corrected by introducing an additional oppression; state-violence in the form of anti-discrimination or other 'female-improving' measures.

On the definitions given above by Wendy McElroy, I'd happily embrace the concept of feminism once again. With equal enthusiasm, however, I'll oppose any and every such measure that falls outside of it; anti-discrimination laws, laws governing wage levels, censoring media, prohibiting pornography, compulsory/state-infused maternity leave (or paternity leave for that matter), tax reallocations, restricting choice, limiting men, victimizing or other collectivised marxist measures that rely on statist violence for their success.

If I take anything with me from my journeys into feminism, it would be that my sex or gender does not determine my life. I do. I'd like to remember that.

____

Jessica Flanigan at Bleeding Heart Libertarians does a very good job outlining some of the issues and outlines the incompatibility of feminism with libertarianism.

Nästa gång miljökampen känns svår - åk till Bayern!

Ökande utsläpp, mer flygresor än någonsin, en svensk regering som siffertrixar och hävdar att vi har minskat våra utsläpp, tal om nya satsningar på kärnkraft, svårt att få nettodebitering på egna solceller och irrationellt motstånd mot vindkraft. Känns miljödebatten i Sverige ibland hopplös?

Lösning: Åk till Bayern.

Snacket om Svensk Försvarsmakt och hela köret

MARINEN ÄR PÅ VÄG ATT LÄGGAS NER, skriker Aftonbladet högt häromdagen som om det nu var ett stort problem.

Svensk försvarsmakt kostar oss 45 miljarder kronor om året - genom att göra vad? Försvara våra gränser mot vad?

Man vet att man har för många vänstervänner när...?

Idag skrev jag en facebookuppdatering efter att ilsket lagt några timmar på kontakt med svenska (och även skottska) myndigheter. Ett högtidligt löfte, direkt utkablat till mina stackars vänstervänner:

"Vill aldrig arbeta för en statlig myndighet. Alltså aldrig någonsin. Finns det någon person på någon myndighet som någonsin gjort sitt jobb ordentligt? #Avveckla #Socialistsverige"

Knäppa kommentarer och sarkasm i tv - Vilken kväll!

Ikväll åt jag middag med tv:n igång i bakgrunden. Sändningar från Aktuellt rapporterade att Alliansen nu föreslog en skattesänkning för pensionärer, större än tidigare utlovat. En debatt var då upplagd med Göran Hägglund som försvarare av förslaget och Socialdemokraternas ekonomisk-politisk talesperson Magdalena Andersson som kritiker.

Stefan Löfven, du skrämmer mig

Häromveckan höll Stefan Löfven, partiledare för Socialdemokraterna, sitt sommartal som starkt fokuserade på skola. Mindre Klasser, Mer kunskap stod det på en skylt på det podiet från vilket han höll sitt tal.

Det var väl ungefär så långt jag ville se innan jag med andan i halsen sprang åt andra hållet. Eller inte.

Vem uppfann relativ fattigdom?

Vänstermänniskor i allmänhet brukar prata om relativ fattigdom i Sverige och föra upp det som ett stort problem. Speciellt Rädda Barnen har de senaste året jobbat hårt för att lyfta "barnfattigdom" som en betydande fråga, och sosse-Sverige var inte långt efter att hänga på. Fast hur ser det egentligen ut med det där?

Det här med Statens försäljning av Nordea och vad de gör med pengarna

Häromdagen sålde så äntligen Staten ungefär hälften av sitt kvarvarande ägande i storbanken Nordea, en positiv nyhet som visar att våra styrande inte är helt uppåt väggarna.

Precis som vår finansmarknadsminister förklarat är Staten en direkt olämplig ägare av banker, av flera olika skäl. Jag kan tänka mig att en del tomtar på vänsterflanken istället skriker att Staten borde öka sitt ägande i banken, och att tvärtom alla banker skulle förstatligas. Nåja, det får man väl tycka om man vill. Det kanske mest basala till att Staten gör sig dålig ägare av storbanker är att Staten sätter spelreglerna för bankväsendet. Att vara den som beslutar om regler och samtidigt ägare av bankaktier betyder att man sitter på två stolar, två uppdrag som ofta kan gå i strid med varandra. Staten ger ändå implicita garantier för de större bankerna med löfte om stödpaket och övertagande om det stormar ordentligt på de finansiella världshaven.

Fackförbundet Kommunal har idag visat exakt hur verklighetsfrånvända de är

Dagens stora händelse i svensk media har kommenterats flitigt i de sociala nätverken och säkert i ett och annat kafferum på svenska arbetsplatser. Fackförbundet Kommunal har tagit ut busschaufförer i strejk i delar av Stockholm och Umeå, efter att sagt nej till medlarnas bud. 

Till det svarade Moderata Studentförbundet ypperligt med en aktion där de utan kostnad körde passagerare mellan olika platser i Stockholm. Jag ska nu förklara varför deras aktion var klockren, och varför Kommunal har gjort helt fel omvärldsanalys.

Jag hoppas att mina vänner inte läser detta!

I dagens partiledardebatt i Sveriges Riksdag berördes som alltid skolan och Alliansens skolreformer och diskussioner om lärare. Gymnasiereformer, betygsförändringar, högskoleplatser etc är ämnen man kan diskutera länge, men läraryrket och deras lönelyft är det som intresserar mig mest.

En korkad fiskmås och ett par motsägelser jag inte alls förstår

En solig sommarkväll med strålande sol och små friska Skånevindar kör en bil genom det vackra åkerlandskapet. Sommaren i Skåne är som vackrast just nu, när rapsen står i blom och värmen kommit fram igen efter den bistra vintern.

I en snäv kurvan står den, fiskmåsen, som av någon anledning utrustats med ytterst lite överlevnadsinstinkt. Stor som en hund spanar den ut över asfalten och bilen framför berör den överhuvudtaget inte. En tvärnit och vettskrämd fågel senare lämnade det ovanligt självmordsivriga djuret bryskt vägen, en hårsmån ifrån att förvandlas till fågelmos.

Earth Hour och siffrorna

Efter en kväll med Greenpeace, manifestation och tända ljus för kampanjen Earth Hour på torget Sotomayor i Valparaíso, tänkte jag räkna lite.

Största fokuset för Earth Hour är att uppmana våra ledare att tiden för klimatfrågan går och att någonting måste göras. Det är det viktigaste och det ska vi inte glömma.

Sen uppmanar vi alla att släcka sina lampor och sin el mellan 20.30-21.30 lördag kväll den dag kampanjen är. Någonstans läste jag att 5 miljoner människor i Sverige tänker släcka sina lampor. Intressant.

Tankar om Medborgarlön och dess siffror

Stefan Sundström, krönikor för vänstertidningen ETC, skrev häromveckan ett inlägg om hur svårt det är att tjäna pengar som musiker och nämnde Medborgarlön av bara farten.

Därför tänkte jag skriva ett stycka om Medborgarlön, en idé som tilltalat mig länge.

Ursprunget till Medborgarlön är oviss, då både vänsterideologer och liberala tänkare dragit slutsatsen att medborgarlön skulle bidra till bättre samhällen. Även Aristoteles har varit inne på något liknande, om jag inte minns fel.

"MUF glömmer bort de skador alkoholen orsakar"

Replik, publicerad i Lundagård tillsammans med Eric Tegnander. 

Ursprunglig artikel här, skriven av Fredrik Holmgren och Marcus Lantz.

Det är inte utan att man blir förundrad över hur enkelt en avreglering av alkoholmonopolet låter i Moderata ungdomsförbundet i Lunds alkoholpolitiska inlägg i Lundagård.
Tydligen är det bara att bomma igen systemet, flytta flaskorna till mataffärerna och hålla tummarna för att det funkar. Lätt som en plätt ju!