Solen skiner värmande över alla människor på bron vid en av stadens gågator. Klänningar, solglasögon och shorts är framme överallt, och livet är bra. Längs hela gatan springer invånarna fram och tillbaka, alla på väg för att köpa någonting, träffa någon, upptäcka något - alla utom hon. I helsvarta kläder och med den karaktäristiska ryggsäcken på ryggen står hon stilla medan den klarblåa blicken betraktar folkmassorna. Hon letar efter nästa offer och den vana blicken ska snart hitta ett passande mål. Hon har gjort det här förut, och vet precis vad hon ska titta efter.
- Hej, känner du till Amnesty?, frågar hennes klara och självsäkra röst. Hennes ljusa ansikte strålar av glädje och rättfärdighet. Det är något med hela hennes andra som utstrålar coolhet och samtidigt lugn. Hon försöker kort övertyga den utvalde om att pengar till Amnesty är en vettig handling. Han stannar tvekande, lyssnar stilla, bortförklarar sig och pratar sedan om något annat. Trots att tåget han redan är sen till snart avgår, stannar han, dels av intresse för Amnesty, men kanske mest av intresse för henne. Hon undrar nyfiket vad han gör och var han varit. Det dröjer inte länge innan hon både berättat om sin tid i Göteborg och de knäppa personer hon talar med varje dag. Anti-feminister, nazister, homofober och stolpskott som upprört utbrister att Amnesty är bra "men ni hjälper även homosexuella, det är inte helt ok".
Dagens bästa, förklarar hon, är ändå den kränkte mannen som upprört förklarade att "I Sverige har jag varit med 100 tjejer som har mer rättigheter än jag" tät följd av le grand final "Det är de vita som är förtryckta, se bara på Sydafrika". Antalet logiska felslut är förbluffande.
Hon skrattar lätt och det är någonting fascinerande i hennes skratt. En värme, en självsäkerhet, en framåtanda. Intellektet bakom hennes vackra ögon och viljan att göra gott är fascinerande. Den går inte riktigt att släppa. Strax därefter letar hennes blick nya mål i myllret av sommarglada människor. Hon kommer hitta dem, och hon kommer övertyga dem. Det rådet det inga tvivel om.
No comments:
Post a Comment