Det här med Statens försäljning av Nordea och vad de gör med pengarna

Häromdagen sålde så äntligen Staten ungefär hälften av sitt kvarvarande ägande i storbanken Nordea, en positiv nyhet som visar att våra styrande inte är helt uppåt väggarna.

Precis som vår finansmarknadsminister förklarat är Staten en direkt olämplig ägare av banker, av flera olika skäl. Jag kan tänka mig att en del tomtar på vänsterflanken istället skriker att Staten borde öka sitt ägande i banken, och att tvärtom alla banker skulle förstatligas. Nåja, det får man väl tycka om man vill. Det kanske mest basala till att Staten gör sig dålig ägare av storbanker är att Staten sätter spelreglerna för bankväsendet. Att vara den som beslutar om regler och samtidigt ägare av bankaktier betyder att man sitter på två stolar, två uppdrag som ofta kan gå i strid med varandra. Staten ger ändå implicita garantier för de större bankerna med löfte om stödpaket och övertagande om det stormar ordentligt på de finansiella världshaven.


Det mest intressanta med den här 19,5-miljardersaffären är snarare vad Peter Norman tänkt göra med pengarna: Amortera på statsskulden. I en lågräntemiljö. You say whaaat?

Ok, amortera en del av vår ca 1 000 miljarders statsskuld är sunt - speciellt när våra europeiska grannar sliter med statsskulder långt högre än så - men 19,5 miljarder gör inte särskilt stor skillnad. Det mest intressanta är snarare hur de tänkte. Sverige lånar idag till under 2% ränta, en historiskt låg ränta, vilket betyder att kostnaden för att hålla vår statsskuld är lägre än någonsin (Det sparar oss kring 400 miljoner/år,  en halv promille av kostnaderna i statsbudgeten, meningsfullt?).

Kan Peter Norman & hans medarbetare på finansdepartementet inte tänka sig något annat att göra med 19,5 miljarder kronor? Det räcker med en avkastning på 2%+ per år för att räkna hem dem, och det finns flera områden där Staten skulle kunna börja direkt. Snabbtåg mellan våra största städer? Hyresrätter så att folk kan bo? Bygga vindkraftverk eller sätta upp solpaneler på Rosenbad? Till och med anställa fler sjuksköterskor på våra sjukhus borde ge en avkastning på mer än 2%. Nej, istället väljer finansdepartementet att amortera på vår redan låga statsskuld. I en lågräntemiljö. Hur tänkte de där?