Fackförbundet Kommunal har idag visat exakt hur verklighetsfrånvända de är

Dagens stora händelse i svensk media har kommenterats flitigt i de sociala nätverken och säkert i ett och annat kafferum på svenska arbetsplatser. Fackförbundet Kommunal har tagit ut busschaufförer i strejk i delar av Stockholm och Umeå, efter att sagt nej till medlarnas bud. 

Till det svarade Moderata Studentförbundet ypperligt med en aktion där de utan kostnad körde passagerare mellan olika platser i Stockholm. Jag ska nu förklara varför deras aktion var klockren, och varför Kommunal har gjort helt fel omvärldsanalys.

Aktionen i sig är bland de bättre på uppmärksamhet. Alla större svenska medier skriver om den, alla vänstermänniskor delar upprört länkarna och alla som försöker vara lite intellektuella förolämpar dem. Värdet på den marknadsföringen har någon säkert redan räknat ut och den är garanterat 7-siffrig. Klockrent för en studentorganisation, riktigt bra gjort.

För att beröra själva frågan där busschaufförer kräver högre löner och bättre villkor, vill jag prata om min brasilianska vän Maria Luisa. Hon är medelklass, jobbar och studerar parallellt och upplever händelserna i São Paulo från första parkett. När jag först frågade henne vad som pågick svarade hon att hon väntat på det här länge. Ett korrupt land, där medborgarna aldrig ser röken av sina skattemedel, där kollektivtrafiken alltid ser ut såhär eller såhär och en offentlighet som då höjer priserna på det mest basala; transport. Hon jobbar heltid under dagarna och läser 100% kvällar och helger. Hon sitter på bussar/tåg 5 timmar varje dag, bara för att ta sig runt och sover sällan mer än 5-6h per natt. För det tjänar hon nätt och jämt vad utbildningen kostar – och kring vad svenska staten betalar sina studenter varje månad. Och hon är inte ensam. För alla medelklass-brassar jag känner är det så. De sliter varje dag, och de vet om det. Eller min chilenska vän Amanda som har tre olika deltidsjobb samtidigt som hon pluggar och ändå lägger tid i ideella organisationer för att förbättra världen. Eller Federico och hans vän, som alltid drömt om en egen bar och nu äntligen startat en i södra Brasilien. Eller vemsomhelst. Ingen av de här är fattiga och utblottade såsom svenska medier är riktigt duktiga på att utmåla resten av världen. Men alla jobbar de stenhårt. Tror ni någon av de här personerna strejkar för att de inte är bland de 90% mest välavlönade i världen?

I Sverige har vi en av världens högsta löner. Vår gini-koefficient (dvs skillnad mellan låg- och höginkomsttagare) är bland de lägsta i världen och tryggheten är hög. Vi är ett rikt land, och vi mår bra. Fast det kan man ju inte tro om man tolkar världen från Kommunals perspektiv, där välavlönade män ska ha ännu mer betalt och gå ut i strejk för 45-minutersraster istället för 30-minuters.

Vad Kommunal gör är att vägra se sin omvärld. De ser sina medlemmar och vill på marginalen förbättra deras vardag. Och de gör det med ord som solidaritet, dräglig arbetsmiljö och mänskliga villkor. Osmakligt.

En vän till mig skrek högt om de strejkandes rättigheter och erkände sedan att jag hade en poäng. Att strejka för en kvarts längre rast är en skymf mot den arbetarrörelse som facket föddes ur. Men hon liknade det också vid att även vi måste rensa smuts på vår egen bakgård. Ja, det borde vi, men inte när huset bredvid står i brand – för att göra liknelsen mer rättvisande.

Det finns problem i Sverige, och det finns saker fackförbundet kan ägna sig åt. En generation ungdomar växer nu upp utan större hopp om arbete, för att fackförbunden har satt priset på arbete i skyarna. Miljoner människor flyr sina hemländer från krig, fattigdom och förtryck, men LO tycker att sina medlemmars redan höga löner är viktigare än människors liv. Kreativitet och idérikedom i Sverige är enorm, men myndigheter, regleringar och pappersbörda hejdar nästan allt med regleringar och onödiga detaljer. Och Kommunal fokuserar nu på att höja lönerna för sina medlemmar mer än alla andras höjningar. Rimligt? Inte nånstans. 

Kommunals strejk har satt fingret på det kanske viktigaste i svensk politik. Fackförbunden är så verklighetsfrånvända att de missat de riktiga problemen på svensk arbetsmarknad och i världen. De föddes ur en arbetarrörelse som krävde rimlig lön, rättigheter och bra villkor. De borde ta sig en titt ut genom fönstret från sina pappersfyllda kontor och se att sina medlemmar är bland världens mest välbärgade. Istället borde de ägna sig åt riktiga problem, och de som vi faktiskt kan göra någonting åt, som invandring, arbetslösa ungdomar eller pappersträsk.