The Hunk

Han är stereotypen av en riktig man. Armarna vilar i lätt böjd vinkel över armstödet, sådär som för att ta så stor plats som möjligt. Bortsett de lätt slitna blåjeansen är skrevet öppet för allmän beskådan, bredbent som han sitter. ’Den måste ha luft’, skulle en annan märklig människa beskriva det.

Killen är inte gammal, max 30, med 3-4 dagars skäggstubb och svart kortklippt hår. Han är sådär spanskt snygg, även för att vara från Andalusien. Klockan på vänster handled är stor, för stor, i samma storlek som hans spetsiga näsa. Mest mystiskt däremot är hur han ser ut som en Hollywood-skådis. En av dem som spelar i många kärleks- och actionfilmer - just det, Ben Affleck.

Han gör ingenting. I den blårutiga, trånga och obekväma flygplansstolen har han suttit i flera timmar – utan musik, ingen bok, ingen tidning. Och inget intresse utöver att se på sin omgivning. Dessutom verkar han stressad. Stressad och rastlös, precis som om hans kropp inte förstår konceptet av att vara instängd i 13h för att korsa ett världshav. Han är dessutom ganska otrevlig. Respektlös, knuffar till medresenärer som sover för att berätta någonting för dem, som om hans ord var överlägset människors sömnbehov. Armarna som nästan sitter fastkrokade i sin räta vinkel gör honom klumpig, men det verkar beröra honom lika mycket som folks irritation.

Det är någonting med snygga män med uppblåst självförtroende och att agera såsom behagar dem. Var kommer det ifrån? Finns det en genpool som gör att vissa typer av män med ett visst utseende och en speciell attityd brutalt måste fläka ut sina tighta, vältränade lår? Eller lär de sig från barnsben att riktiga män pumpar vikter och öppnar upp sina skjortor på de mest äcklande vis så att bröstmusklerna och de små centimeterlånga hårstråna skymtas?

Och av någon anledning är allt det här attraktivt. Killen är ju snygg, het.

Vänta lite nu. När blev det så? Och hur tänkte vi nu?