"Vill aldrig arbeta för en statlig myndighet. Alltså aldrig någonsin. Finns det någon person på någon myndighet som någonsin gjort sitt jobb ordentligt? #Avveckla #Socialistsverige"
Självfallet fick jag en hel del kommentarer och eftersom jag är envis som en idiot tänkte jag behandla varje invändning var för sig och tydligt gå igenom varför jag har rätt och de har fel.
1) "Jag jobbar på en statlig myndighet. Älskar mitt jobb och trivs med att göra samhällsnytta istället för att bara tjäna massa pengar till mig själv."
Att tjäna massa pengar till mig själv ÄR samhällsnytta.
I marknadsliberala utopier är det självklart, men i synnerhet även i socialiststater. Vem parasiterar myndigheterna på? Vem betalar din älskade gemensamma välfärd? Var kommer skattepengarna ifrån? Kring 40% av alla pengar som staten tar in på ett år kommer ifrån Arbetsgivaravgifter och Skatt på kapital (ink företagsvinster). Det vill säga, det faktum att en hel del människor "tjänar massa pengar", har behov av personal (som i sin tur också skattar på lön samt all konsumtion som de gör för pengarna, som i sin tur skapar ytterligare behov av personal, lön, skatt -repeat-) och driver företag som gör vinster ÄR samhällsnytta. Till skillnad från statligt anställda som tar ifrån den statliga skattkistan, tillför alla de som "tjänar massa pengar till sig själva".
Sen kan ju den statligt anställde tillföra någonting till samhället, exempelvis upprätthålla lagar (domstol + polis etc), men det är just det här jag ifrågasätter. Tillför verkligen alla myndigheter och alla deras anställda så pass mycket att det är värt att betala dem för det? Nja, jag är tveksam. Väldigt tveksam.
2) "Det tror jag nog, med tanke på att de flesta gör så gott de kan"
Dagisnivå. Så gott jag kan. Absolut, det är bra för att ge självförtroende till 5-åringar. Att skapa, bygga ett land, producera varor som människor efterfrågar etc, etc handlar inte om att göra "så gott jag kan". Det handlar om att leverera det du är betald för att leverera. Göra det uppdrag som skattemedel betalar dig för.
Skulle jag arbeta för ett snickeriföretag, skulle jag spenderat en dag med att försöka bygga ihop exempelvis en stol, misslyckas ordentligt och när dagen är över inte åstadkommit någonting mer än att kostat företaget pengar. "Det gör ingenting, för jag gjorde så gott jag kunde". Ja, det gjorde jag - men det spelade ingen roll. Och det är det som är själva kärnan. Det spelar ingen roll om du gjorde så gott du kunde. Det var inte tillräckligt och då finns det ingen anledning i världen till varför företaget skulle ha dig som anställd. Eller varför staten skulle ta in skattemedel för att sedan lägga dem på anställda som "gör så gott de kan" när detta inte är tillräckligt.
3) "Tror de ofta är förutsättningarna inom denna verksamhet som är problemet... ofta toppstyrt o mycket krånglig byråkrati:/"
Helt korrekt iakttagelse. Se Migrationsverket, Pensionsmyndigheter, Försäkringskassan, Livsmedelsverket etc som lysande exempel. Vad är lösningen på "krånglig byråkrati"? Enklare regler, tydligare mål, mindre organisation (ja, färre anställda) och folk som vet vad de pysslar med.
4) "Vad finansierar ditt/mitt studerande? Vad finansierar din tandvård och sjukvård fram till viss ålder, och gör det billigare än det är under senare år? Var är det som skyddar din medicinräkning att bli för hög om du blir sjuk?"
Idag är svaret på alla dessa frågor staten (eller möjligen landstingen, då vissa ansvar ligger på dem medan andra på staten), och därmed skattebetalare som finansierar allt detta. Alltså vi betalar en hel del pengar hela tiden, på allt vi tjänar, för att sedan få vissa tjänster billigare än vad de egentligen är/gratis när någonting inträffar.
Det vill säga en försäkring. Exakt samma saker kan försäkringsbolag hantera, exakt samma saker kan fristående företag göra. Jag har ett annan inlägg på gång som kommer beröra exakt den frågan nån annan dag (Titeln är passande Vägen till Helvetet är kantat av goda intentioner). Håll utkik!
5) "Hur mår du, Joakim? Har du det bra? Jag upplever att du känner mycket förakt. Är det en känsla du blir lycklig av att fästa dig vid?"
Tack för omtanken, Mårten! Jag skrattade så innerligt när jag läste kommentaren. Jag mår himla bra och jag har det bra, tackar som frågar. Väldigt mycket förakt just nu, och väldigt mycket avsky mot myndighetssverige, socialistsverige och allmänna sosserier. De är inge vidare lyckliga ämnen, får jag erkänna, och jag skulle mycket hellre haft några andra känslor när myndigheter kommer på tal. Tänk om våra myndigheter vore effektiva, till exempel? Tänk om de ägnade sig åt sådana saker som gynnar samhället, istället för att som Livsmedelsverket sätta "hälsoregler" som gör att varken småskaliga producenter av mat eller småföretagare kan göra någonting. Och som gör att maten på sjukhus, skolor, äldreboenden etc är så HORRIBELT dålig. För intresserade, se valfri bok av Mats-Eric Nilsson.
Tänk om myndigheterna tog ett ordentligt ansvar och slutade vara fyrkantiga och stelbenta? Tänk om någon myndighet kunde hushålla med de ekonomiska medel som företag och produktiva människor betalat till dem i form av skatt? Tänk om vi kunde ta bort en majoritet av de 468 statliga myndigheter som SCB hävdar att vi har? DET vore en lycklig känsla!
6) "Jag instämmer. Alla de saker som rullar på utan att de krånglar är inget man tänker på. Exempel: elsäkerhetsverket."
Det är underbart när allt bara funkar. Som när telefonabonnemanget funkar precis som det ska, som när bokhandlaren letar fram det där sista exemplaret av boken du bara måste ha, som när bartender gör världens godaste juicedrink till dig eller restaurangens personal hör vad du ber om och gör en specialrätt för just dig. Underbart!
Alla ovanstående saker kan vara så - och då är det underbart. Precis som att alla varit med om helt ovilliga telefonoperatörer, restaurangpersonal som frågar "gluten, vad är det nu igen? Inga djur eller?" och så vidare. Man vill allting att saker ska funka utan att krångla. Frågan är, hur gör vi så att så många saker som möjligt blir så, alltid?
Med mer stat? Mer skatt? Fler detaljregleringar och ytterligare myndigheter tills ingen riktigt vet vems ansvar som är vad? Eller med mindre stat? Lägre skatt? Med drivna människor som bygger grymma företag och löser problem som vi har idag? Med ett civilsamhälle som tar plats, istället för skriker på staten om mer pengar så fort någonting händer?
Jag tror på de senare.
7) "Mjae, du har lite fel där, de fungerar finfint om de får rätt stöd och förutsättningar för att fungera och de gör ju ett fantastiskt jobb för befolkningen om de får möjligheten att göra detta. Problemet börjar ju när man börjar skära ner på deras tillgångar och förutsättningar och avveckla dem som du och Reinis [Förtydling: Reinfeldt, vackert smeknamn han har] tydligen vill göra. Det är ju då deras jobb blir lidande och därmed även vi... höj skatten, sluta skära ner och låt alla få ta del av välfärden. Det är rättigheter och inte privilegium. Rätt enkelt och logiskt faktiskt."
För det första, "problemet" börjar inte när man minskar anslag till myndigheter. Med den argumentationen skulle vi på motsatt håll då kunna åtgärda alla problem genom att dubbla alla myndigheters anslag. Det är inte där problemen ligger, snarare i uppdragen, hur de ser ut och vilka som utför dem - och det kommer inte all världens skatter sammanlagt att kunna ändra på.
För det andra, myndigheter/myndighetspersonal gör ju knappast "ett fantastiskt jobb för befolkning om de får möjligheten att göra detta". Du pratar om "rätt förutsättningar" så kommer myndigheter fungera bra. Vilka förutsättningar är det du menar då? Under vilka förutsättningar kan migrationsverket göra bra saker? Vad behöver CSN:s anställda för att kunna åstadkomma sitt enda uppdrag; förmedla statens studiestöd till studenter? Under vilka förutsättningar i världen kan försvarsmakten göra bra grejer?
Jag tror att svaret är "inga". Det här är inte förutsättningar eller pengabristens fel. Det är människor som inte är kapabla att utföra sitt jobb ordentlig, satte på positioner att vägleda ett arbete som är så splittrat och otydligt att få kan få ut någonting av dem.
Migrationsverket: ska folk få komma till vårt land eller inte? Vilka, jo ibland, men 2-åringar som bott här i hela sina liv, kanske nog borde skickas till Frankrike? Eller nej? Asylrätt, ska vi bevilja eller inte? Vad säger riksdagens uppdrag egentligen?
Centrala Etikprövningsnämnden: Ska vi festa upp pengarna på ett slott? Är det ok? Vilka forskare gör bra forskning? Går det? Vad säger egentligen våra uppdrag?
Arbetsförmedlingen: Ska vi förmedla jobb eller ska vi inte? Räcker det med ett i månaden? Jaja, blir nog bra.
Och vad pysslar egentligen ""Nämnden för styrelserepresentationsfrågor" med? Under vilka förutsättningar kan de göra bra verksamhet? (kolla listan och tänk på att varje myndighet kostar av våra skattepengar. Är de värda det?)
Inga, jag är ledsen. Lägg ner, ta bort och förenkla regelverk.
Sen är det helt korrekt att man inte löser myndighetsproblemen fullt ut om vi minskar anslag men behåller samma uppdrag som de bör utföra. Självfallet måste anslaget stå i proportion till vad vi vill att de ska göra. Minska rejält och ta bort de flesta uppdrag. Staten är duktig på väldigt, väldigt få saker, låt den då ägna sig åt dem - inte springa runt med att reglera migration, subventionera kärnkraft (eller bygga ny, herregud eller?) eller ge helt felaktiga hälsoråd. Så vad regeringen Reinfeldt gör fel är att de inte minskar mängden uppdrag och deras utformning samtidigt som de sänker skatter och minskar myndigheternas anslag. Sen frågar jag mig om myndigheter är särskilt bra på att ha hand om anslag över huvud taget, man kan ju köpa alkohol för pengarna och ha storslagna fester för personalen också? Det kanske blir bättre då.
__________________
Kul sammanfattning, faktiskt, och jag fick utlopp för ännu mer ilska över myndighetssverige. Det var givande. Tack för alla bidrag!
No comments:
Post a Comment