Det var väl ungefär så långt jag ville se innan jag med andan i halsen sprang åt andra hållet. Eller inte.
Han pratade premiepension, friskolor och JB-koncernens konkursbo, stulna skattepengar och det obehag som stackars elever känner inför skoldagen för att de inte vet om skolan kommer gå i konkurs eller liknande.
Det är så mycket fel här att jag inte vet var jag ska börja. Men jag tänkte hålla mig till skolfrågorna i alla fall, så får jag adressera pensionssystemet en annan gång.
1) Konkursboet och de påstådda miljardskulderna. Anders Hultin, uttalade sig i en intervju för DI Weekend för någon vecka sedan och menade att konkursförvaltaren tagit upp skulder i bolaget till 100% av sitt värde, men tillgångar/fordringar endast till 10% och att det var därför det "saknades" uppåt en miljard i bolaget. Vara som det vill med den saken, men värderar man tillgångar till en tiondel av vad skulderna värderas så blir även de mest solventa företag helt plötsligt skuldvrak. Hittepå.
Nu tar Anders Hultin dessutom över de skolor med kanske sämst resultat av alla och driver dem vidare i ett nytt bolag: "Elever väljer inte skolor som inte levererar hög kvalitet. Det har vi lärt oss nu" (citat från Aftonbladet, ganska vinklad artikel men lättast hittade citat). Perfekt!
2) Friskolor överlag. Friskolor har lett till rejält bättre valmöjligheter för gymnasieelever, brutalt bra skolor och en konkurrens som gynnar både lärande och elever. Kritiken i samband med JB-konkursen har också riktats mot samtliga friskolor, vilket är ganska löjligt när konkurser är en självklar och nödvändig del av att välja. Genom att välja, väljer man även bort, vilket betyder att skolor som inte håller måttet får färre elever - och i slutändan tvingas till konkurs. Det är en av idéerna med friskolereformerna, att dåliga skolor ska sorteras bort. Helt ok. Kvaliteten på undervisning och utbildning höjs. De är bra för näringslivet, och Friskolornas Riksförbund har någon gång påstått att mängden totalt investerat kapital överstiger totalt uttagen vinst för friskolorna - det vill säga, skolväsendet har tillförts pengar. Sjukt bra grejer.
3) John Hattie. Det absolut viktigaste. I en stor SVD-artikel häromveckan intervjuades John Hattie, "Superpedagogen", pedagogikforskare och nu professor vid Universiteten i Melbourne.
John Hattie verkar grym. Han pratar om effekt och resultat. Inget flum om obehag, inget strunt om skattepengar hit och dit, vem som står på pappret för en skola eller segregationen i skolan. Han är en forskare som pratar om det som verkligen får skillnad i klassrummet. Intressant nog menar han att allt får resultat, det nödvändiga är att veta vad som får BÄST resultat och därefter göra det:
"Men framför allt har den nya zeeländska pedagogikforskaren, nu professor vid Melbournes universitet i Australien, vänt upp och ner på vad som är rätt och fel kring skolresultat. Mindre klasser? Tja. Bättre integration? Hmm.
Att säga att han provocerar är en underdrift. Det mesta av det vi anser är fakta kring lärande förkastar John Hattie när han med devisen ”Know thy impact” – var medveten om din påverkan – lägger över ansvaret för elevernas resultat på lärarna.
– Vem tror att klassens storlek påverkar lärandet? frågar John Hattie publiken.
Närmare 95 procent av salens händer, tillhörande lärare och skolledare i Stockholmsregionen, åker i luften.
Svaret: ja, det påverkar – men mycket lite.
– Varför är påverkan så liten när du känner att du skulle kunna göra så mycket bättre i en mindre klass? Se varje barn? Därför att du inte gör det. Jo, om du ändrar ditt lärande, då kan påverkansgraden gå upp. Men ofta fortsätter man undervisa på samma sätt.
Poängen med en reform eller aktivitet ska inte vara att den fungerar – den måste fungera bättre än annat för att den ska vara värd att satsa på, resonerar Hattie när han lämnat scenen och applåderna bakom sig. John Hatties forskning bygger på över 800 så kallade metaanalyser av tidigare forskning kring vad som påverkar skolresultaten. Utifrån materialet har han beräknat hur mycket olika faktorer påverkar elevens resultat.
– Det går alltid att hitta bevis på att något fungerar. Alltid. Men frågan är inte vad som fungerar, utan vad fungerar bäst.
Och det är elevernas förväntningar på lektionen, lärarens feedback och diskussionerna i klassrummet, som kan lyfta resultatet.
Därmed är flera av de svenska skoldebatterna meningslösa och många politiska beslut baserade på fel antaganden.
– De flesta debatter kring skolan som jag hör i Sverige är dessvärre fel debatter, de har helt enkelt ingen betydelse, säger John Hattie."Mindre klasser? Fria skolvalet? Friskolor? Nej, skärp er! Börja prata om det som betyder någonting. Här är även en lista på saker i skolgången som har betydelse för resultatet.
4) Stefan Löfven, du skrämmer mig. Han pratar om behov; elevernas behov, lärarnas, kommunernas. Speciellt att låta behovet styra antalet skolor i en kommun. Just nu läser jag Ayn Rands mästerverk, dystopin Atlas Shrugged där socialismen tagit över hela världen. Där pratar socialisterna hela tiden om att behov går före både vinstintresse och ägandeskap, tills det att ingenting längre fungerar i samhället. Alla har rätt och behov till allting, men detta allting försvinner successivt i takt med att produktiva människor lägger ner sitt arbete och försvinner. När behov står över andra värden är vi långt ut på synnerligt tunn is. Därför skrämmer du mig mest, Stefan Löfven, med ditt prat om behov och kunskap.
No comments:
Post a Comment